Etik/Religion

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. En katastrof för mänskligheten
   En filosof pratar kärnvapen
   - Intervju med Torbjörn Tännsjö
   
   
2. Vad säger kristendomen?
   - Intervju med K G Hammar
   
   
3. Islam och kärnvapen
   - Intervju med Anna Waara
   
   
4. Genus och kön
   Manligt med krig och kvinnligt med fred???
   Allt för få kvinnor – resolution 1325
   - Genus och kön
   - Vad kallar vi manligt och kvinnligt?
   
   
5. Ungdomar och framtiden
   
   
6. Världens folk vill slippa kärnvapnen
   

Många har påpekat det absurda i att en dryg handfull stora starka stater tillåts ha kärnvapen i sina arsenaler för att dessa stater anser sig behöva kärnvapen för sin säkerhet. Samtidigt är det samma stater som nekar andra att skaffa egna kärnvapen. Lika många upprepar det absurda i att någon tillåts ha kärnvapen överhuvudtaget – att människor ska ges ansvaret att styra över hela världens fortsatta existens.

Kärnvapenstaterna hävdar ofta att kärnvapnens främsta funktion är avskräckning. Att skrämma andra stater med sin förmåga att utplåna dessa i avsikt att hindra angrepp mot den egna staten. Att sätta skräck i människor och påtvinga världen ett hot mot dess existens kan knappast anses etiskt korrekt.

Nuclear Weapons, Ethics, Morals and Law av Jonathan Granoff

The Most Important Moral Issue of Our Time av David Krieger

Företrädare för flera religioner har uttalat sig mot kärnvapen. Den gyllene regeln ligger i en eller annan utformning till grund för många religioner: ”bemöt andra så som du själv vill bli bemött”. Innehav av kärnvapen går naturligtvis stick i stäv mot denna regel.

För att få veta lite mer om hur man kan se på kärnvapen och nedrustning av kärnvapen ur ett kristet perspektiv har vi pratat med före detta ärkebiskop K G Hammar.

Manligt med krig och kvinnligt med fred???
I slutrapporten från Kommissionen om Massförstörelsevapen år 2006, (Blixkommissionen), konstateras att: ”I synnerhet har kvinnoorganisationer ofta spelat en avgörande roll – från fredskonferenserna i Haag på 1800-talet till dags dato. Kvinnors roll i att bevara och gynna fred och säkerhet uppmärksammades av FN: s säkerhetsråd i resolution 1325 (år 2000). Kvinnor har helt korrekt observerat att militärpolicys och användandet av väpnat våld ofta har influerats av felaktiga idéer om manlighet och styrka. En förståelse för och en frigörelse från detta traditionella perspektiv kan hjälpa till att avskaffa några av de hinder som står i vägen för nedrustning och ickespridning.” (1) Ändå har kvinnors roll i dessa sammanhang ofta förbisetts eller glömts bort.

”Vi var tvungna att visa omvärlden att vi inte är ett land av eunucker” utropade ledaren för hinduiska nationalister Balasaheb Thackeray efter de indiska kärnvapenprovsprängningarna 1998. Kärnvapen – det största, starkaste och farligaste av alla vapentyper – associeras med maskulinitet, makt och potens. Indien, ett av de senaste länderna i ordningen att skaffa kärnvapen, kände sig tvunget att visa att det inte var ett svagt land; att det inte var ett land med stympad manlighet. Därför är också ett genusperspektiv viktigt när man diskuterar kärnvapennedrustning och spridning av kärnvapen.

De flesta stater vill framstå som starka, respektingivande och med makt att påverka omvärlden. Innehav av kärnvapen skapar en hierarki av makt i världen: den som har kapacitet att förstöra världen mest, har också störst makt. Att USA som redan har världens starkaste ekonomi och största konventionella militära styrka menar att man måste ha kärnvapen för att bevara nationens säkerhet ger tydliga signaler till andra stater om kärnvapnens makt. Att skaffa egna kärnvapen blir ett sätt att uppvisa att det egna landet har samma styrka, samma makt, samma maskulinitet. Det är i ”hårda” termer av makt, styrka och potens som kärnvapen diskuteras.

I den internationella säkerhetspolitiska debatten kring kärnvapen utelämnas oftast ”mjuka” aspekter så som känslor av rädsla och uppgivenhet och konsekvenser av användande av kärnvapen räknat i människoliv eller fysisk och psykisk ohälsa. Eftersom vapen i allmänhet och kärnvapen i synnerhet associeras till maskulinitet och styrka blir nedrustning ett uttryck för det motsatta: femininitet och svaghet. Det är inte ord som stater vill förknippas med – och därför blir nedrustning inte heller ett attraktivt alternativ. För att komma tillrätta med en del av den problematik som ligger bakom låsningen i internationella nedrustningsförhandlingar, måste vi lära oss att tänka om när det gäller maskulint och feminint; manligt och kvinnligt; styrka och svaghet.

Alltför få kvinnor – resolution 1325
En annan viktig faktor när man pratar om ett genusperspektiv på kärnvapen och nedrustning är könsbalansen i beslutsfattande församlingar. Det finns ingenting som säger att världen skulle vara en fredligare plats om den styrdes av kvinnor, även om man hör det påståendet då och då. Det finns heller ingenting som säger att vi skulle se ett snabbare avskaffande av världens kärnvapenarsenaler om det var fler kvinnor som bestämde. Men en sak är säker: vi lever i en värld där ungefär hälften av invånarna är kvinnor. Men vi lever helt klart inte i en värld där häften av beslutsfattarna är kvinnor.

Som vi konstaterat ovan ses nedrustningsfrågor traditionellt som hårda, manliga frågor. Att endast få kvinnor finns på höga positioner i nedrustningsförhandlingar kan bero på olika saker. Dels kan det vara svårt för kvinnor att slå sig fram på den traditionellt mansdominerade säkerhetspolitiska arenan. Dels kan det vara färre kvinnor som ens försöker, eftersom kvinnor oftare fostras till att intressera sig för ”mjuka” frågor som utveckling och bistånd.

År 2000 antog FN:s säkerhetsråd en resolution om Kvinnor, fred och säkerhet: resolution 1325. En av målsättningarna med resolution 1325 är att öka kvinnligt deltagande på alla nivåer av säkerhetspolitiskt arbete. Att säkerhetsrådet har antagit en resolution betyder att resolutionens innehåll blir bindande för alla FN: s medlemsländer. Det innebär alltså att alla länder i världen har åtagit sig att arbeta för att öka det kvinnliga deltagandet i det säkerhetspolitiska arbetet – från gräsrotsnivå till högsta beslutsfattande nivå.

När man blickar ut över de samlade regeringsrepresentanterna i nedrustningskonferensen (CD) i Genève står det dock klart att antalet kvinnor i internationella nedrustningsförhandlingar fortsättningsvis är låg, trots målsättningarna i resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Av 65 medlemsstater är det bara en dryg handfull som har kvinnor som huvudrepresentanter. Vägen är lång att gå innan hälften av världens befolkning – kvinnorna – finns representerade i lika stor utsträckning som den andra hälften av världens befolkning – männen – i beslutsfattande församlingar.

Ungdomar och framtiden
”Vill ni ärva ett kärnvapenhot?” frågar medicinstuderande från icke-kärnvapenstater sina studentkollegor i kärnvapenländerna. Genom the Nuclear Weapons Inheritance Project (NWIP) har universitetsstudenter från olika länder kunnat mötas i en fredlig dialog om kärnvapen och dess betydelse. Ungdomar världen över har på olika sätt engagerat sig i kampen för en kärnvapenfri värld. Det är många som inte accepterar att ärva kärnvapenhotet; som inte accepterar att ta över ett dödshot eller tvingas ta över ansvaret för sitt lands kärnvapen.

För mer information om vad läkarstudenter i Sverige och över hela världen gör för nedrustning och för att stoppa spridning av kärnvapen, besök deras hemsida http://www.ippnw-students.org/

Bild: Studenter i Nagpur i Indien protesterar mot kärnvapen i kampanjen Target X

Bild: BanG vid förberedande kommittén inför översynskonferensen av NPT-avtalet, Wien 2007

Det finns inte så många nya opinionsundersökningar kring kärnvapen, men de som gjordes i slutet av 1990-talet visade ett starkt stöd för kärnvapennedrustning och en konvention om kärnvapen. En ny undersökning: ”Global Public Opinion on Nuclear Weapons” har gjorts av Simmons Foundation i Kanada. Mellan 26 juli och 8 augusti 2007 tillfrågades 1000 vuxna per land i Storbritannien, Frankrike, USA; Israel, Italien och Tyskland: Är du för eller emot avvecklande av alla kärnvapen i världen genom ett tvingande avtal?

Resultatet visar att en majoritet av vuxna i dessa länder vill se en nedrustning och total avveckling av kärnvapen. 95,4 % av de tillfrågade i Tyskland och 94,6 % i Italien stöder avvecklandet av alla världens kärnvapen genom ett tvingande avtal. Frankrike kommer därnäst på listan med 86,6 % för en kärnvapenfri värld, följda av Storbritannien (84,5 %), Israel (78 %) och USA (73,5 %).

Andra nya undersökningar visar på liknande resultat:

• I mars 2006 gjorde StratCom på uppdrag av Greenpeace International en opinionsundersökning om ett kärnvapenfritt Europa. 69 % av européer tillfrågade i Frankrike, Italien, Tyskland, Belgien, Turkiet och Storbritannien ville att Europa ska vara fritt från kärnvapen.
  
  
• 64 % av dem som tillfrågades i Storbritannien av YouGov i januari 2007 instämde i påståendet ”det finns internationella konventioner som förbjuder kemiska och biologiska vapen. Brittiska regeringen bör stödja en liknande konvention som förbjuder kärnvapen”.

Äldre studier från 1990-talet visar att majoriteten länge har haft samma önskan om nedrustning av världens kärnvapenarsenaler:

• 87 % av dem som tillfrågades i USA höll med om att ”USA bör förhandla om ett avtal för att eliminera kärnvapen” (Lake, Sosin och Snell, 1997)
  
  
• 87 % av dem som tillfrågades i Storbritannien höll med om att ”Storbritannien bör hjälpa till att förhandla fram ett avtal som förbjuder och eliminerar kärnvapen” (Gallup, 1997)
  
  
• 61 % av dem som tillfrågades i Ryssland instämde i påståendet ”Alla kärnvapenstater bör eliminera alla sina kärnvapen” (Vox Populi utförd av nyhetsbyrån TASS, 1998)
  
  
• 62 % av dem som tillfrågades i Indien instämde i att ”Indien ska inte producera kärnvapen” (tidningen The Hindu, 1998)
  
  
• 78 % av dem som tillfrågades i Japan höll med om att ”Alla kärnvapenstater bör eliminera alla sådana vapen” (Asahi Shimbun, 1998)
  
  
• 92 % av dem som tillfrågades i Australien höll med om att ”Australien bör hjälpa till att förhandla ett internationellt avtal som förbjuder och förstör alla kärnvapen” (Roy Morgan Research Co, 1998)
  
  
• 92 % av dem som tillfrågades i Norge höll med om att ”Norge borde aktivt arbeta för ett förbud mot kärnvapen” (4 fakta A/S, 1998)
  
  
• 72 % av dem som tillfrågades i Belgien sa att de var för ”ett initiativ från Belgien med målsättning att inleda diskussioner kring ett avtal för avveckling av kärnvapen” (Market Response, 1998)
  
  
• 93 % av dem som tillfrågades i Kanada instämde i att ”Kanada bör ta en ledande roll i internationella förhandlingar för att eliminera kärnvapen” (Angus Reid Group, 1998)

1. Weapons of Terror. Freeing the World from Nuclear, Biological and Chemical Weapons. Weapons of Mass Destruction Commission slutrapport, 2006. s 160
   
   
2. International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN)